William Crookes krokar

Crookes och Katie King, foto från wiki commons.

Inte en rak väg, men ändå mellan två diken höll sig sir William Crookes (1832-1919). Hans psykiska forskningar utfördes koncentrerat mellan 1870 och 1875 då han undersökte, studerade, en mängd kända och okända spiritualistiska medier. Beryktade blev hans undersökningar med Florence Cook då den materialiserade anden "Katie King" ska ha uppträtt och blivit fotograferad. De flesta tycker sig se miss Cooks drag i den materialiserade anden och det är väl det mest troliga. Han trodde sig inte kunna bli lurad, men blev det nog ändå. Även den starkaste vetenskapsman har sina svaga punkter, i det här fallet en vän Florence och en törst att förena verklighetens olika sidor. Spänd mellan krokar som drog ganska jämt åt olika håll höll han sig kanske just därför ändå i balans på en visserligen krokig men beständig väg. Jag läser Janet Oppenheims* ingående porträtt och analys av Crookes som psykiska forskare och relationerna mellan hans spiritualistiska böjelser och framgångar som naturforskare. Att han befann sig i ett spänningsfält blir tydligt, med en stark önskan att hitta tvärsnittet mellan materia och kraft, mellan ande och natur. Där trodde han att framtidens vetenskap skulle finna nycklarna till tillvarons stora hemligheter.

*I The Other World: Spiritualism and Psychical Research in England, 1850-1914. 1985.

Wallace och ET

Mars tycks ha varit en besatthet hos många spiritister och spiritualister. I astrospiritismens hägn är det inte så förvånande. Alfred Russel Wallace, tillsammans med Darwin grundare av den evolutionära teorin om arternas uppkomst och utveckling, men också spiritualist och socialist, var inte ett undantag. Hans syn på frågan om liv på Mars skilde sig särskilt från många astrospiritister och inte minst från Percival Lowells tro på intelligent Mars-liv utifrån sina kanalobservationer. Hur och varför Wallace tänkte om liv i universum föreläser Robert Smith, historiker vid University of Alberta.


Alfred Russel Wallace, Mars, Extra-Terrestrials and the Nature of the Universe from Faculty of Arts on Vimeo.

Ectoplasmans slöjor

"När vi avskaffat kriget, så komma ej källorna till mod och ära sina därför. Det kommer att återstå ädla bragder att utföra. I stället för att använda de mannadygder, varav kriget har behov, till dödens verk komma vi att utnyttja dem för fredens verk." - Charles Richet, Kriget - det förgångna. Freden - framtiden. 1914, Bonniers, Stockholm, s 84.

Nobelpristagaren i fysiologi, den psykiske forskaren och upptäckaren av ectoplasma, dr Charles Richet, förutspådde 1914 på tröskeln till katastrofen det industriella blodbad som skulle komma. Var han clairvoyant? Eller bara synnerligen klartänkt? Kanske lite av båda, och kanske är det i grunden samma sak?

Kriget, vansinnet. Men dess mänskliga dygder fick ändå inte förnekas, självuppoffran, mod, fosterlandskärlek, i vissa fall kunde man inte komma ifrån detta onda som var krig. Men framtiden känner inte dess namn. Kriget tillhör det förgångna.

Charles trodde helhjärtat på vetenskapen. Men den stod inte isolerad från människan, den var integrerad med människans civilisatoriska mission. Framsteget, utvecklingen var också humanitär. Det gick inte skilja mänsklighetens destination från kunskapen och dygden. Men på tröskeln till det stora mörkret 1914 mullrar doktorns vanmäktiga ursinne bakom raderna.

Men ursinnets moder bär på ett barn. Naturen väntar Horus, ljuset. Isis att avslöjas, att besegras, att vinnas, att förenas, att förverkligas; hennes dolda - ockulta! - krafter att uppenbaras. Från boernas trek till mänsklighetens star trek. När Isis slöjor är strålande ectoplasma.

"Människan är en obetydlig varelse som slungats ut mitt i den väldiga naturen, vilken söker krossa henne. Hon lever i en ocean av mörker. Hon har inget förstått av alla de underliga ting som dragit förbi inför hennes omtöcknade blickar. En okänd värld omger henne och hon söker treva sig fram till några av dess hemligheter. Människans slutliga befrielse kan inte nås utan denna kunskap om tingens väsen. Det kräves oerhörda mängder av energi, mod och intelligens för att kunna avlocka den missunnsamma naturen de hemligheter den söker dölja för oss. Det kommer ej att vara öfverflödigt att erhålla allas medverkan för ernåendet av detta väldiga mål. Den största hängivenhet och den ringaste nitälskan komma att finna användning." (Richet, ibid, ss 84-85.)