söndag 19 november 2017

Marie Corellis två världar

Briar Farm står öde, endast Robin är kvar, den unga flickkvinnan Innocent vilar i en kall grav en mil bort. Marie Corelli (1855-1924) gestaltar karma i Innocent (1914), en sång till det oskyldiga hjärtat och dom över en lumpen (manlig) värld. En glödande esoterisk pil i novembermörkret - de stora sambanden där döden spelar en konstruktiv roll. Om det var avsiktligt vet jag inte, men det finns en märklig vågrörelse i hennes berättelser, mörker - ljus, plötsliga vändningar som känns som de ibland motsäger det som sagts om karaktären en sida förut. Eller att karaktärerna agerar i trots mot berättarrösten - oskuldsfull och svag, nej inte särskilt, den damen tar verkligen för sig osv. Och en kvinnas blick för kvinnlig skönhet; Corelli ska ha varit lesbisk med en varm moderlig blick för den unga romantiska begåvade flickkvinnan.

Ja, det är intressant och berikande att läsa Corelli, småputtrande passionerat, förälskat tar jag mig genom hennes böcker, hittills tre: Två världar (originalet A romance of two Worlds från 1886, (utgiven på svenska 1889, översatt av Emilie Kullman); Thelma (också utgiven på svenska 1889, med samma översättare) samt nu nyligen Innocent i två delar, på svenska 1914. Corelli är tydligt inspirerad av spiritualismen och den tidens ockultism. De stora sambanden finns som en ram till hennes berättelser; de handlar om kampen för oskulden, skönheten, sanningen och kärleken. Den unga oskuldsfulla begåvade kvinnan är hjärtat, bäraren, av dessa värden; mannen ofta den som förtrampar dem. En kvinnlig själ i kamp mot en manlig materialistisk värld.

Två världar skapar ett slags portal till hennes berättarvärld, och även om den inte direkt refereras i hennes senare böcker finns den där under ytan och styr berättelsens riktning och logik. Det finns en högre rättvisa, en ideal värld som genom försynen styr händelsernas gång; det är tydligt i Innocent, där karma enligt min mening är den styrande principen. Karaktärernas synder hemsöker dem själva eller deras barn, Gud hämnas och välsignar i flera släktled.

Corelli har en styrka i sin förmåga att gestalta sina karaktärer, att förtäta händelser och miljöer, samspelet mellan inre och yttre händelseförlopp. Att själen och naturen växelverkar är en ockult kärnsanning och den delar Corelli fullt ut till fördel för sina berättelser. De känns hela och öppnar mot en större ideal värld som känns verkande och verklig. En svensk motsvarighet till Corelli vill jag se i Lucie Lagerbielke vars berättelser mycket påminner om Corellis. Båda mycket bedårande excentriska, berikande och begåvade författarinnor, och begåvade i de högre dolda "verldarna". De är två viktiga guider i min forskning i den ockulta väckelsen under 1800-talets senare del och de tidiga decennierna av 1900-talet.

Uppdatering: I en biografisk skiss i Mystic Light Library Bulletin (v2, n5, jan 1912) återger Margaret Dickson att psykisk forskning var den drivande kraften i Corellis författarskap; hennes första bok A Romance of Two Worlds betraktades av hennes förläggare George Bentley som en "'spiritualistic' book" som hon helst inte borde upprepa för att inte förlora läsare. Men Dickson visar hur det fanns en plan i hennes fortsatta författarskap, hon tog sig friheten - när hon väl etablerat sig som storsäljande populär författare (fr a efter Thelma) att fortsätta det som hon såg som allra viktigast: "I then considered myself free to move once more upon the lines which my study of psychic forces had convinced me were of preeminent importance. And moved by a strong conviction that men and women are hindered from attaining their full heritage of Life by the obstinate interposition of their merely material Selves ..."

Dickson fortsätter:
"In this most interesting account of her writings Miss Corelli plainly
tells us that the psychological side of her work, covered by the six
books, “A Romance of Two Worlds,” “Ardath: The Story of a
Dead Self,” “The Soul of Lilith,” “ Barabbas,” “ The Sorrows of
Satan” and “The Master Christian” “are the result of a deliberately
conceived plan and intention, and are all linked together by thè one
theory. They have not been written solely as pieces of fiction for
which I, the author, am paid by the publisher, or you, the reader, are
content to be temporarily entertained,— they are the outcome of what
I myself have learned, practised and proved in the daily experiences,
both small and great, of daily life.”


Tack till http://www.iapsop.com/

tisdag 7 november 2017

"Själslifvet i ny belysning"

Aftonbladet 10 januari 1887
Jag har i ett tidigare inlägg belyst ockultismens introduktion i Sverige genom böcker översatta av Victor Pfeiff. A.P. Sinnetts Den dolda verlden som utkom 1887 kan sägas vara nyckeltexten i denna introduktion. 1887 skedde också en annan slags introduktion, genom ett till boken kompletterande medium: föreläsningen. Om Victor Pfeiff och hans vän A.F. Åkerberg hade en nyckelställning i översättning av texter inom esoterism/ockultism, spiritism/spiritualism samt psykisk forskning till svenska, så hade doktor Carl von Bergen (1838-1897) en lika viktig roll inom föreläsningens domän för att introducera triaden psykisk forskning - spiritism - teosofi i Sverige.* Vintern 1887 inledde han i Stockholm på Arbetareföreningens lokaler en längre serie föreläsningar över dessa ämnen som väckte ett stegrande intresse.** Den hade en föregångare i en serie föreläsningar i Göteborg hösten 1886. Jag håller förnärvarande på att transkribera ur det rika pressmaterial som skapades kring föreläsningarna.

*Protokollssekreteraren J.C. Hellberg hade 1872 hållit en uppmärksammad föreläsningsserie om spiritismen i Göteborg. von Bergen var m a o inte först, men hans grepp att koppla samman triaden psykisk forskning, spiritism och teosofi i samklang med tidens debatt och litteraturutgivning gav ett starkt genomslag som starkt bidrog till en institutionalisering genom t ex Teosofiska samfundets etablering 1889 och Svenska samfundet för psykisk forskning 1890 där von Bergen var drivande.
**För att citera GHT 24 januari 1887: "Dessa föredrag följas med ett synbarligen växande intresse. Vid det andra uppgick åhörareantalet till öfver 300, vid det tredje till närmare 400."
 

söndag 29 oktober 2017

Ett ord och dess introduktör - "ockultism" och Victor Pfeiff

KB har en förnämlig tjänst på nätet - http://tidningar.kb.se/, som ger tillgång till digitaliserade svenska tidningar fram till 1901. Jag är en flitig och nöjd användare. Min forskning skulle utan denna tjänst i det närmaste vara omöjlig. Den här gången har jag gjort en sökning på ordet "ockultism". Det är ju något godtyckligt att välja just den böjningen. Men någonstans måste man börja, och det är just nu mest ett experiment. Ockultismen, ockult, ockulta och andra stavningar m m måste ju också undersökas, men det får vänta till senare tillfällen.*

Sökningen på "ockultism" visar sig vara spännande och fruktbar. Bilden nedan visar träffarna i min sökning: grafen visar hur sökträffarna sprids under perioden 1887-1901. Man kan notera två högfrekventa perioder/år, runt 1890 och runt 1897, 1890 och 1897 redovisar de högsta talen: 12 st. Det är å andra sidan tämligen blygsamt i ett större perspektiv och däremellan är det tunt med träffar. Någon ockult väckelse i bred mening kan man knappast tala om, i alla fall inte i den allmänna debatten. Mot det kan man invända att ett enstaka ord riskerar missa viktiga skeenden. Och det stämmer delvis: runt 1890 har vi två intressanta skeden som förmodligen avspeglar sig i den höga stapeln då: dels bildandet av den svenska avdelningen av teosofiska samfundet 1889 och bildandet av Svenska samfundet för psykisk forskning 1890. Men trenden fångas ändå in på ett bra sätt, runt 1890 fanns ett stort intresse för företeelser som kretsade kring det övernaturliga, det psykiska, det mystiska och ockulta. (Jag lämnar här den senare puckeln runt 1897 till ett senare tillfälle)

När jag går ner i de enskilda träffarna visar sig något intressant: Den första träffen är från 1887 och gäller en artikel i Östgöta Correspondenten 8 juni, en anmälan av teosofen A.P. Sinnetts Den dolda verlden, översatt till svenska av friherre Victor Pfeiff och utgiven på Looström & Kompanis förlag i Stockholm samma år. Träffen för 1888 gäller en anmälan av den franske författaren och teosofen Jules Lerminas Dolda makter, utgiven på C. Sunessons förlag i Stockholm och översatt av H.A. Ring. Victor Pfeiffs namn återkommer i samtliga träffar för 1889 som avser annons för Franz Hartmans Magi, Hvit eller Svart, utgiven av Svenska avdelningen av Teosofiska samfundet. Pfeiff är översättare även denna gång. I den utvidgade titeln ingår ordet ockultism, för första gången till en svensk bok? "Innehållande praktiska vinkar för dem som studera ockultism."

En fin biografisk artikel av Gunnel Furuland om Pfeiffs arbete som översättare finns här; jag citerar därifrån: "[Pfeiff fick en] viktig position som en av teosofins främsta introduktörer i Sverige." Han ingick i styrelsen för den svenska avdelningen av Teosofiska samfundet redan från bildandet 1889 (se t ex Aftonbladet 1889-02-15). Vi ser alltså att ordet ockultism hänger samman med introduktionen av Blavatskys teosofi i Sverige. Samtliga av de tre författarna ovan hade anknytning till teosofin; två av böckerna översattes av Pfeiff. Han levde mellan 1829 och 1901, hans sista år täcker detta tidiga skede av den teosofiska ockultismens inträde i Sverige. Förutom teosofin var han engagerad i flera av tidens alternativa rörelser som de förnuftstroende m fl. Han var från 1891 redaktör för Teosofisk tidskrift. En stor del av sin inkomst verkar han fått från sitt översättningsarbete. Bilden av en sökande idealist träder fram. Ett ord och dess introduktör som haft en stor betydelse för alternativa tankemönster i modern svensk kultur.

*Det kan noteras att det förekom en stavningsvariant: "occultism". Jag har också funnit "teosofin" skrivas som "teosofien" och "theosofien".

söndag 27 augusti 2017

Den svarta upplysningen

"Läraren talade: Allt tjänar, och villfarelsen blir
ofta sanningens befordrare. Vid slutet av förra seklet
började materialisterna att snoka i det fördolda,
och en vacker dag upptäckte de människans förmåga
att under hypnotiskt tillstånd skåda det fjärran låg, se det
osynliga och genomtränga framtiden. Därmed
uppfyllde de, kostligt nog, det ärofulla värvet att bevisa
siar- och spådomskonst samt möjligheten av
underverk. Teosoferna som verkligen i en ryslig tid av den
»svarta upplysningen» sökte bakom företeelserna och
uppgrävde gammal god visdom, förhöllo sig dock
fientliga mot kristendomen och gingo så långt att skicka
en profet till Indien för att varna för missionärerna.
Men med tiden började de granska kristendomen igen
och voro nu rustade att godkänna och förstå
mysterierna om Kristi mänskoblivande och försonings-död,
sakramenten och underverken. Och se: nu har den
sista profetissan skrivit en bok till kristendomens
förklaring och försvar. Alla vägar synas bära till Kristus,
och inga ha tjänat kristendomen så, som de
materialistiska ockultisterna och de ateistiska teosoferna. Det
unga Frankrike är kristnat av hedningarne, och
bondförståndets sista apostel står där ensam som ett
gammalt spektakel, uti en infernisk självförblindelse,
troende sig vara den enda upplyste i världen. Hoppas vi
att upplysningen är slut med honom? – Ja, vi hoppas!"

PM: En liten inblick i Strindbergs relation till teosoferna. Från En blå bok I (1907), s 106f (Samlade skrifter 1912-) Själv tycks han finna sanningen i kristen mystik färgad av fransk ockult rosenkorsmystik och Swedenborg. Teosoferna finner han på rätt sida i striden mot materialisterna, och de tycks snart finna den kristna sanningen. Den senaste profetissan kan avse Annie Besant. Stod Strindberg i strömmen Perennial Wisdom?

fredag 25 augusti 2017

Kalis tidsålder

PM: Steve Bannons intellektuella rötter: Traditionalismen och Rene Guénon. Kali yuga, tempelriddarnas undergång och westfaliska freden 1648; hållpunkter i Bannons historiesyn. Räddningen i återvinnandet av esoterisk kunskap och återställandet av traditionella hierarkier.

 
Journalist Joshua Green talks about two men who influenced Steve Bannon’s philosophy: the Italian philosopher Julius Evola, whose ideas became the basis of fascist racial theory, and René Guénon, who developed an anti-modernism philosophy called "Traditionalism." Green writes about Evola and Guénon in his new book, "Devil’s Bargain: Steve Bannon, Donald Trump, and the Storming of the Presidency."

söndag 20 augusti 2017

Itur ad astra

Bram Stoker var invigd i mysterier. Och inviger sina läsare. Solen går upp, det är en gyllene gryning. Under läsningen av hans The Jewel of Seven Stars (1903) slår mig tanken: han skriver för att sprida och inviga läsare i Hermetic Order of the Golden Dawns läror. På ett grundläggande och omedvetet plan kanske, surdegen som knådas in i kulturen genom den gripande berättelsen. Han var invigd i orden, men hur långt vet jag inte. Men detta: solens uppgång, så central i Dracula, så central i The Jewel of Seven Stars - golden dawn! Och en häntydning till det som i våra dagar går under beteckningen Ancient Aliens, eller AA, men mer sofistikerad, i linje med avancerad teosofi, och astrospiritismen hos Allan Kardec och Camille Flammarion. Från stjärnorna och tillbaka igen. Ett kretslopp, en evolution, från Gud till Gud. Patetiskt för nutida läsare kanske, men gripande för romantiska sinnen.

Far och dotter Trelawny till Malcolm Ross, barrister, inför The Great Experiment, då queen Tera ska återuppstå:

"Can you think that that active brain was at rest during all those weary centuries, whilst her free soul was flitting from world to world amongst the boundless regions of the stars? Had these stars in their myriad and varied life no lessons for her; as they have had for us since we followed the glorious path which she and her people marked for us, when they sent their winged imaginations circling amongst the lamps of the night!"

'The proof that resurrection can be accomplished!' That is much. A marvellous thing in this age of science, and the scepticism that knowledge makes. But life and resurrection are themselves but items in what may be won by the accomplishment of this Great Experiment. Imagine what it will be for the world of thought--the true world of human progress--the veritable road to the Stars, the itur ad astra of the Ancients--if there can come back to us out of the unknown past one who can yield to us the lore stored in the great Library of Alexandria, and lost in its consuming flames."

söndag 13 augusti 2017

Lucy Westenras trefaldigt dissekerade legend

"Ah, it is the fault of our science that it wants to explain all, and if it explain not, then it says there is nothing to explain. But yet we see around us every day the growth of new beliefs, which think themselves new, and which are yet but the old, which pretend to be young -  like the fine ladies at the opera. I suppose now you do not believe in corporeal transference. No? Nor in materialization. No? Nor in astral bodies. No? Nor in the reading of thought. No? Nor in hypnotism ..." "Yes," I said. "Charcot has proved that pretty well." He smiled as he went on: "Then you are satisfied as to it. Yes?" Bram Stoker, Dracula (1897), Trans Atlantic Press 2012, s 242.

Hjärnforskaren professor Abraham Van Helsing från Amsterdam var nog också medlem av SPR. Tidigare i boken får man veta att han också var "philosopher and metaphysician". Typen känns hämtad från samtida gestalter: en William Crookes; en Alfred Russel Wallace; en Camille Flammarion; en Charles Richet; en Oliver Lodge eller en Henry Sidgwick. Samtidigt framstår han som djupt förankrad i den kristna tron. Här kan man ana en kristen esoteriker. Kanske ett slags rosenkreutzare.

Blodsmystiken är central i Dracula. I blodet själen, livet. Gränsen. Ett skymningsland mellan liv och död där tidens ockultism, esoterik, spiritism och psykiska forskning höll till. Uppräkningen av fenomen ovan i citatet där Van Helsing prövar sin lärjunge dr Seward är en inventering av skymningslandets förråd av konkreta fenomen. Rummets inventarier, möbler, saker som varje diskurs behöver för att materialiseras. I spänning mellan religionens döda dogmer, vetenskapens materialism och den tredje vägen: själens ark in i den nya tiden. Tre för männen som gav sitt blod, och tre för Draculas brudar. Spänningen som trefaldigt slet i Lucy Westenras odöda kropp.